Josephines värld!

När jag var mindre bodde vi i, enligt mig då och även nu faktiskt, ett litet drömhus inne i Askersunds stad. Det är så litet, så litet, och faktum är att ALLT är litet! Huset var litet, köket var litet, toaletterna var små, mitt rum var litet, trädgården var inte platt utan i olika höjder och rätt liten, våra uthus var små.. Ja, allt var rätt litet med andra ord, utom mamma och pappas sovrum då som var det största rummet i huset. Jag kommer ihåg att jag gillade att ligga i deras stora säng och kolla upp i taket eftersom det var öppet upp till taknocken! Det var finast av allt ansåg jag och var mycket förundrad över detta rum med det fina taket med stockar. Det fanns inget bättre hus att bo i och det är inte förrän nu när man blivit äldre som jag inser att det faktiskt inte var det lättaste att få plats i huset, och att det faktiskt behövde renoveras och skötas om! Sånt förstår man inte när man är liten, man tycker mest att allt är fantastiskt. Det gjorde mig inte så mycket att mitt sovrum var pyttelitet och dessutom en passage till badrummet på vår övervåning, jag älskade vårt hus oändligt mycket ändå! Det kommer nog alltid att vara just MITT hus, fast att man inte bor där längre. Hur kom jag nu in på detta då? Jo, jag sitter här vid min dator och surfar runt och laddar för en promenad till Hemköp, och klickade in på Nerikes Allehanda. På Askersundsidan är det en stor målad bild och på den är vårt gamla hus! Jag kände att jag blev lite nostalgisk och var tvungen att skriva av mig lite.

Klicka här vettja: http://www.na.se/askersund/